13 november 2010

"...den bästa av Roberts konserter med stor orkester"
Tina Harberts reste från Stockholm till Gislaved för att se konserten med Robert Wells. Hon har varit på nästan 400 av hans konserter. Nu är hon gästskribent på gislavedsof.se.

Ett jättetack och en stor eloge till Gislaveds orkesterförening för två underbara konserter tillsammans med Robert Wells lördagen den 13/11! Jag har upplevt ett stort antal av Roberts konserter, allt från små intima spelningar till megashower på t ex Ullevi, både från publikplats och vid sidan av scenen som "allt i allo", och räknas väl som proffs på området. Det som gör att jag aldrig tröttnar är att Robert skiljer sig från andra skickliga pianister genom att han inte bara är en briljant tekniker, något som inte ens de gnälligaste "finkulturskribenterna" ifrågasätter. Det som gör honom unik är hans enastående förmåga att involvera publiken och dela med sig av den stora kärlek och glädje han känner i musiken och sitt instrument. Samma glädje och entusiasm förmedlar Gislaveds orkester. De är utmärkta musiker, men inte bara det. Även när de inte spelar är de med istället för att sitta som stela pinnar med stenansikten, som man har sett en hel del proffsorkestrar göra. Det rockade fett där, en så livlig och entusiastisk orkester har jag inte sett någon annanstans. Det här var nog den bästa av Roberts konserter med stor orkester jag har fått vara med om.

En lika sprallig, glad och engagerad dirigent, Ulf Wadenbrandt, hade också en stor del i att det blev en så härlig stämning och njutning. Han, Robert och orkestern klickade perfekt, och därtill en suverän publik. Programmet var även det utmärkt, en perfekt blandning med allt från klassiska stycken till rock.

Vi ska inte heller glömma Roberts ständige följeslagare sedan 25 år, bassisten Lars Risberg. Lasse med den stora bastummen visade att han är en utmärkt sångare också.

Sist men inte minst vill jag tacka även alla vänliga människor runt omkring, så mycket värme och hjälpsamhet före, efter och runt omkring själva konserterna får man leta efter. Gislaveds OF bjuder på skyhög må bra effekt där ung och gammal är välkomna och möts. Det här samarbetet gav helt klart mersmak, och förhoppningsvis var det inte sista gången detta härliga gäng lirade ihop. Blir det en upprepning är det definitivt värt även en längre resa. Boka plats åt mig direkt! =)

Tina Harberts



Till toppen

14 oktober 2010

Med stämning från norr
Jag vet inte vad publiken hade väntat sig av konserten med Sofia Jannok i gymnasiets samlingssal, men för min del blev det en musikalisk upplevelse. Inte minst genom musikens arrangemang. Sparsmakat men också kraftfullt, hela tiden med fjällvärdens renhet men också med dess mystik och skönhet.

Med röda handskar och ett stort silversmycke om halsen tog Sofia Jannok scenen i besittning i torsdags kväll i Gislaveds gymnasiets samlingssal. Hon öppnade med att läsa en dikt i mild ton, följt av en sång på samiska i samma stil som efterhand växte i styrka och uttryck. En sång om fjällens renhet men också dess givmildhet, om den samiska själen.
Därmed var också konsertens ton angiven. Sofia Jannok och hennes musiker fortsatte att förmedla intryck och känsla från vårt avlånga land norr om polcirkeln.
Där fanns jojk om naturen, om stjärnhimlen som ett band, solen som ett stort guldsmycke, älven som rinner som livets vatten och vinden som livets navelsträng.
Poesi ord och ton med mycket känslor i sång, text och inte minst musiken. Om hur lommen fått sitt klagande läte, eller en mycket vacker sång till enbart kontrabas.
Första avdelningen avslutades med en jojk som framfördes i samband med protesterna mot Altadammen. Andra delen följde samma mönster.
Musik och sång med signum från norr. I visa, jojk, men också med inslag av pop och folkmusik, förmedlat med värme och närhet. En myllning till det samiska, Sofias ursprung. En konsert med budskapet att vi skall ta hand om den plats vi bor, om vår planet.

Håkan Johansson



Till toppen

2 oktober 2010

Oförglömlig konsert med Irene Theorin
Konserten med sopranen Irene Theorin och Gislaveds Orkesterförening skedde inför en fullsatt salong. Något annat var otänkbart. Ett efterlängtat framträdande som många sett fram emot. Ingen blev heller besviken. Irene Theorin, världssopranen från Broaryd är Gislaveds kommuns största kulturambassadör.

Med sin mäktiga stämma fick Irene Theorin konsertsalen att vibrera. I öppningsnumret, Elisabeths hälsningssång “Dich teure Halle)“ ur Tannhäuser av Rickard Wagner var det lätt att i fantasin förflytta sig till Bayreuth (Tyskland) och kanske en av operavärldens mest prestigefyllda festspel, Wagnerfestivalen.
En festivalscen där Irene Theorin gjort ett flertal framträdande, bland annat som Ortlinde i Valkyrian, vid debuten 2000. Sedan dess har det blivit många framträdande runt om på världens stora scener, bland annat Metropolitan i New York.
Irene Theorin och Gislaveds Orkesterförening under dirigenten Per-Otto Johanssons ledning bjöd på ett knippe örongodis ur de mest älskade och största operorna. In guesta Reggio ur Turandot av Puccini, Intermezzo ur Cavalleria Rusticana av Mascagni, Vissi d’arte, vissi d´amor (Toscas bön) av Puccini och som avslutning på denna del GiuseppeVerdis, Pace, pace mio Dio ur Ödets makt.
Det var stort, mäktigt, suveränt, eller vad ni vill. Att få uppleva ett framträdande av det här slaget i Gislaved är svårt att beskriva. Kanske att Per-Otto Johanssons egna ord sammanfattar det hela bäst.
”Så flott - så fint, kan det bli bättre”.
Något som förhöjde och uppskattades av publiken var Per-Otto Johanssons ledsagande i handlingen av de olika stycken som framfördes. Något som gav både ett djup och en insikt i det som framfördes från scen.
När de sista tonerna i första avdelningen tonat ut fylldes salen av kraftiga och långa applåder till Irene Theorin som tackade med ett par extranummer. Känslan av att denna första avdelning var alldeles för kort fanns där genom hela pausen.
Med en sopran som Irene Theorin som gästsolist är det lätt att glömma bort orkestern i sammanhanget. Men detta tog man igen i andra avdelningen som var helt och hållet Gislaveds Orkesterförenings.
I Peter Tjajkovskijs symfoni nr 5 i e-moll op 64 under ledning av Per-Otto Johansson visade orkestern vad den verkligen kan. Ett utomordentligt framförande som visade på den kunskap och klass som Gislaveds Orkesterförening besitter.
Där finns rutin, men också ungdomlig entusiasm, men framför allt viljan och förmågan att anta en utmaning, en vilja att bjuda sin publik på det bästa. Från temat i en ensam stämma i fagotten till hela orkestern i ett mäktigt forte. Kan det bli så mycket bättre?
Efter en konsert som med Irene Theorin och Gislaveds Orkesterförening är det med en särskild känsla man anträdde färden hemåt. En känsla av stolthet men också beundran över vad som åstadkoms i Gislaved kommun, musikkommunen. Ett stort tack till alla musiker, initiativtagare och musiklärare med flera.
Nästa stora konsert i konsertsalen blir lördagen den 13 november, då med Robert Wells som gästartist. Räkna med en konsert som det svänger om.
Men innan dess så bjuds det också på annan slags musik med Sofia Jannok i Gislaveds Gymnasiums samlingssal. Ett arrangemang i Musikcaféserien. Sofia Jannok sjunger visa, pop, jazz samt jojkar. Många av hennes och trions framförande sker på samiska.

Håkan Johansson



Till toppen

25 september 2010

Publiken tog "brasspaus"
Säsongens andra konsert i konsertprogrammet blev publikmässigt en flopp. Bara 30-talet kom för att lyssna till John Bauer Brass från Jönköping. Varför så få till något så lyssnarvänligt, kan man undra.
Kanske att John Bauer Brass gästat för många gånger under åren i Gislaveds kommun, kanske att brassmusik inte är “inne” just nu, eller helt enkelt att den breda publiken förknippar brassmusik med frireligiös- eller brunnsmusik. Vem vet?
Men brass är en musikform som ständigt utvecklas och som bjuder på fin medryckande musik, Det är bara att ge sig tid att lyssna och njuta, liksom av all slags musik.
Med den medryckande och välkända, Galop ur Rounds and Dances, av Jan Bach inleddes konserten och därmed angavs också temat för kvällen. En konsert på temat danser i musiken.
Tre korta stycken av John Dowland följde, naturligtvis på temat dans. Stycken som ofta har framförts som kyrkomusik, trots att det egentligen är “dansmusik”.
John Bauer Brass tog sedan Igor Stravinskij till hjälp när man breddade danstemat med en Vals och en Ragtime av nämnde kompositör. Valsens tretakt var helt lagd i tuban, var annars, Förklarligt att Yngve Nordström (tuba) inte har det här stycket som favorit. Han kunde också berätta att när Ragtime skrevs hade Stravinskij aldrig hört den typen av musik. Så mycket ragtime i stycket var det därför inte.
Första avdelningen avslutades med en polka ur Den Gyllene tidsåldern av Shostakovitch. Polka betyder halvsteg och spelas i tvåtakt. Att inte förväxla med polska som går i tretakt.
En fin avslutning på första “halvlek”. Paus med en god kopp kaffe och kaka inför andra.
Vallflickans Dans av Hugo Alfven inledde följt av Joakim Agnas, Tango, och den cubanska dansen Dan´zon, innan konserten avslutades med Georges Bizet och en svit ur Carmen. Overture, Habanera och Toreador Song.
Tre mycket välkända medryckande stycken, framförda av en mycket duktig brasskvintett. Ett intryck som ytterligare förstärktes av koreografin genom de fritt spelade och dansande musikerna, med Carmen själv (Johan Innab Tiger på valthorn).
En fin konsert inför en publik som borde ha varit påtagligt större. Men kanske det var så att publiken tog paus inför nästa konsert. Lördagen den 2 oktober.
Då gästar ingen mindre än Irene Theorin, Broaryd, dramatisk världssopran, på hembesök från världens stora operascener.

Håkan Johansson
Till toppen

4 september 2010

Vilken musikhöst i Gislaved
Musiken i Gislaved har startat för säsongen. En musikhöst med ett fantastiskt program. Första konserten har avverkats med klarinettisten Martin Fröst och Jönköpings sinfonietta i konsertsalen, dessutom första konserten i Musikcaféprogrammet, med Superstar Orkestar. Som tidigare ingår Musikcaféserien administrerad av SMOT (Smålands Musik och Teater, Jönköping) i Orkesterföreningens Generalprogram.
En världsartist avverkad, två återstår innan det är dags för traditionella Musik i Julbrådskan och Nyårskonserterna. Den 2 oktober gästar sopranen Irene Theorin, bördig från Broaryd, men med världen som arbetsfält. Samt den 13 november inte helt obekante Robert Wells.
Musik i julbrådskan med Ricky Burton som dirigent för musiker och Gislaveds Kammarkör kommer som vanligt att bjuda på en härlig musikupplevelse, liksom nyårskonserterna med Gislaveds Orkesterförening med gäster från ”Musikhögskolan” i Göteborg under Sven-Erik Dahlbergs ledning.
Däremellan handlar det om John Bauer Brass, Jönköping, Sofia Jannok med trio, samt folkmusikgruppen Nordic, i Musikcafeserien. Sofia Jannok är kanske ett okänt namn för de flesta, men säger man att det handlar om en sångerska som gärna sjunger på samiska, jojkar samt även jazz, pop och visa, kanske bilden klarnar.
Med andra ord. Det väntar ett verkligt spännande och brett musikutbud under hösten. Konserters om man bara inte får missa. Lägg därtill att vårsäsongen bjuder på ett minst lika stort program och bilden av Gislaveds kommun som musikkommunen Nummer 1, blir allt starkare.

Vilken start på säsongen
Att Martin Fröst är en klarinettist i världsklass, det kände nog de flesta till i den närmast fullsatta konsertsalen. Inte minst efter hans framträdande under kronprinsessan Victorias bröllop.
En hänförd publik som kastades mellan en total beundran för fantastiskt framförd musik och ett lika fantastiskt sätt att hantera sitt instrument. Det senare nästan på bekostnad av den totala musikupplevelsen.
Jönköpings Sinfonietta fick stundtals finna sig i att bli en “ackompanjerande orkester” i bakgrunden trots att det var helheten i musiken av Brahms, Copland, Högberg och Hillborg som gav den riktigt stora behållningen.
Martin Fröst framförde känd musik, men också nyskapad modern musik som ställde stora krav. Gislavedpubliken bjöds till och med på ett uruppförande, som i sitt uttryck och tekniska utförande förde tankarna på festivalen i Kalv med nyskapad nordisk konstmusik.

Balkanmusik
För den publik som sökt sig till Gisleparken och första konserten i Musikcafeserien blev det en resa i fest- och dansmusik från Balkan med Superstar Orkestar, Stockholm.
En orkester med svenska musiker som spelade balkanmusik på ett oefterhärmligt och medryckande sätt, inte bara från scen utan även bland publiken.
Fest, dans och glädje, men framför allt ett tillfälle att möta en annan kulturs musik, ett tillfälle att bredda sin musikupplevelses och därmed också sin kunskap.
En möjlighet att ta till sig och uppleva olika slags musik. Något som också är syftet med Musikcafeserien, synd bara att inte fler tar tillvara på tillfället. Nästa konsert i serien blir med John Bauer Brass, den 25 september i Konsertsalen.

Håkan Johansson
Till toppen